ånger och beslut
illamående... illamående. haft en klump i magen i snart en vecka nu och kännt mej spyfärdig idag. har fått en inbjudan för sådär 5 dagar sen till att få följa med till frankrike där en släkting till mig ska gifta sig i ett flott slott. sara och jesper, en viss konsekvens gjorde att de blev en plats över och jag var deras första val, hur bra känns inte de liksom + att jag alltid tjatat så mkt om hur ja så gärna vill gå på bröllop^^
dock har de varit massa om och men fram och tillbaka på jobbet huvida ja skulle få åka eller inte, de krisar nämligen med personal och massa problemn så de har inte varit redo att släppa iväg mej till denna magnifika resa. idag tog de stopp. jag har försökt fixa ersättare och kompromissat, ja verkligen försökt för att fixa både till jobbet och kunna åka iväg på denna fantastiska resa. deras beslut, slutgiltigt beslut idag blev NEJ... jag blev stumm, mitt hjästa stannade några slag, och jag har aldrig kännt mej så illamående och förvirrad som jag gjort idag. detta dilemmat har påfrestat mej riktigt mycket psykiskt, plågat mej, att de finns att missa en fantastiska resa, och möjlighet som denna. så efter detta nej har jag funderat fram och tillbaka och bett mina föräldrar om råd och stöd. det hela slutade med att jag stack in till chefen efter sista måltifden och talade om att jag tänkte åka, och därefter fick ta konsekvenserna av det beslutet. så jag ska jobba fram till den 15:e då reesan tar sin början, sen får vi se efter de va den här "konsekvensen" blir.
som jag säger: bättre ångra de man gjort, än de man inte gjorde*
jag vet inte om detta va rätt beslut, de lär tiden utvisa, man lär sig asv sina misstag här i livet och jag fick helt enkelt göra ett svårt beslut, bara jag kunde göra de och nu e de gjort. har fortfarande inte fallit min kropp in vid denna återställning, att jag nu faktiskt med säkerhet kan se fram emot att åka till frankrike!!!
nu återstår bara att meddela den köksansvariga chefen som ofta kan bli vääääldigt sur, så ngt man fruktar och bara vill ha överstökat. finns inget värre än sura människor, och krig...
jaja nu ska jonna snart sova, huvudet snurrar lite, ska försöka få stopp på de^^
pusspuss
dock har de varit massa om och men fram och tillbaka på jobbet huvida ja skulle få åka eller inte, de krisar nämligen med personal och massa problemn så de har inte varit redo att släppa iväg mej till denna magnifika resa. idag tog de stopp. jag har försökt fixa ersättare och kompromissat, ja verkligen försökt för att fixa både till jobbet och kunna åka iväg på denna fantastiska resa. deras beslut, slutgiltigt beslut idag blev NEJ... jag blev stumm, mitt hjästa stannade några slag, och jag har aldrig kännt mej så illamående och förvirrad som jag gjort idag. detta dilemmat har påfrestat mej riktigt mycket psykiskt, plågat mej, att de finns att missa en fantastiska resa, och möjlighet som denna. så efter detta nej har jag funderat fram och tillbaka och bett mina föräldrar om råd och stöd. det hela slutade med att jag stack in till chefen efter sista måltifden och talade om att jag tänkte åka, och därefter fick ta konsekvenserna av det beslutet. så jag ska jobba fram till den 15:e då reesan tar sin början, sen får vi se efter de va den här "konsekvensen" blir.
som jag säger: bättre ångra de man gjort, än de man inte gjorde*
jag vet inte om detta va rätt beslut, de lär tiden utvisa, man lär sig asv sina misstag här i livet och jag fick helt enkelt göra ett svårt beslut, bara jag kunde göra de och nu e de gjort. har fortfarande inte fallit min kropp in vid denna återställning, att jag nu faktiskt med säkerhet kan se fram emot att åka till frankrike!!!
nu återstår bara att meddela den köksansvariga chefen som ofta kan bli vääääldigt sur, så ngt man fruktar och bara vill ha överstökat. finns inget värre än sura människor, och krig...
jaja nu ska jonna snart sova, huvudet snurrar lite, ska försöka få stopp på de^^
pusspuss
Kommentarer
Trackback
